Fakta om vÄrt ursprung

Det finns oerhörda mÀngder viktiga fakta, i vanlig vetenskaplig litteratur, som sÀllan kommer ut till allmÀnheten. Artikeln nedan Àr en kort sammanfattning av tusentals böcker och tidskrifter som tar upp jordens historia.

(För ytterligare lÀsning samt kÀllhÀnvisningar finns en mÀngd litteraturförslag i shopen samt i lÀnkarna i höger spalt).)

Alla bör lĂ€ra sig tĂ€nka kritiskt i skolan, nĂ€r det gĂ€ller alla sorters pĂ„stĂ„enden. NĂ€r det gĂ€ller frĂ„gan om hur allting kommit till skall det rĂ€cka med att undervisa mer naturvetenskap, sĂ„ ser man problemen med den i dag rĂ„dande evolutionsteorin. Man behöver inte kalla det intelligent design, skapelselĂ€ra eller kreationism. Rakt upp och ner – mer naturvetenskap. Det rĂ€cker! Sedan fĂ„r var och en jĂ€mföra de fakta som finns med sin tro, antingen man tror pĂ„ Bibeln, vill vara ateist, eller nĂ„got annat – för att pröva om ens egen tro hĂ„ller. Och – förhoppningsvis Ă€r man dĂ„ sĂ„ öppen att man kan Ă€ndra sig om man har fel pĂ„ nĂ„got sĂ€tt!

Det finns dock ett stort problem hÀr. MÄnga personer vill kalla sin egen tro för "naturvetenskapliga fakta". En del blir arga om man ens antyder nÄgot annat Àn att deras tro Àr naturvetenskap. Vi kan inte hindra mÀnniskor att tro olika saker, men de som inte vill vara kritiska till sin egen tro borde verkligen inte fÄ presentera den tron som fakta! Det sistnÀmnda sker dock ofta i dag.

Introduktion


Vad Àr verklighet? MÄnga gÄnger hittar vi pÄ en egen verklighet att leva i, helt enkelt dÀrför att vi inte gillar vÀrlden som den Àr pÄ riktigt. Ingen kan ju ha rÀtt i allt. Men om man inte Àr öppen och ödmjuk för att man kan ha fel, kan den verklighet man byggt upp krascha i bitar en dag, helt eller delvis.

En del mĂ€nniskor vill inte bara hitta pĂ„ en verklighet, utan de kallar dessutom sin verklighet för “sanning” eller “vetenskap”. De vill dessutom ofta lĂ€ra ut den syn de har som fakta. Allt detta kan pĂ„ olika sĂ€tt vara förstĂ„eligt (och, det finns ju dessutom nĂ„got som Ă€r rĂ€tt). Men, en del gĂ„r sĂ„ lĂ„ngt att de försöker hindra andra att granska den “verklighet” de sjĂ€lva tror pĂ„, och vill inte heller sjĂ€lva pröva sin egen tro. Det sistnĂ€mnda kan lĂ€tt leda till sekterism – allt som inte prövas, eller som inte fĂ„r granskas, kan lĂ€tt leda till att man kommer mycket fel.

Vi har Ă€ven ofta förutfattade meningar om andra mĂ€nniskor och deras tro, av olika anledningar, och en del mĂ€nniskor vill dĂ€rför inte diskutera vissa saker. Ett Ă€mne som Ă€r extra kĂ€nsligt Ă€r religionen. Om en prĂ€st, pastor (el dyl) eller nĂ„gon man verkligen litar pĂ„ gör fel, sĂ„ kommer man gĂ€rna ihĂ„g det. Om en politiker, idrottsman eller företagsledare gör fel – dĂ„ glömmer vi det ofta efter ett tag. Om en musiker eller en vetenskapsman gör fel, slĂ€tar vi ofta över det. Det förstnĂ€mnda och det sistnĂ€mnda Ă€r ofta farligast, för man litar lĂ€ttare pĂ„ kyrkans mĂ€n, sina vĂ€nner och vetenskapsmĂ€n. De personer som inte prövar sina tankar, och litar pĂ„ mĂ€nniskor som om de Ă€r gudar, kan ofta komma fel – oberoende av om det gĂ€ller kristen tro, ateism/scientism eller nĂ„got annat religiöst/filosofiskt system.

Personligen började jag mitt sanningssökande som teistisk evolutionist, alltsÄ en som tror att Gud har styrt evolutionen. Men, ju mer naturvetenskap jag studerade, desto svÄrare hade jag att tro pÄ evolutionsteorin. HÀr nedan följer nÄgra naturvetenskapliga fakta som fÄtt mig att tvivla pÄ stora delar av evolutionsteorin.

Vi styrs av filosofi – men alla förstĂ„r inte det


Utan att vi tÀnker pÄ det styrs vi alla mer eller mindre av förutfattade meningar. En del av vÄra tankar och Äsikter Àr genomtÀnkta, men andra har vi bara okritiskt accepterat genom att vi vuxit upp med dem. NÀr man vet detta kan man börja söka efter verkligheten, dvs sanningen om olika saker. Men för att komma rÀtt Àr det ofta bra att man diskuterar sina tankar med andra, dvs att man prövar allt och behÄller det som Àr gott.

Inom just omrĂ„det ”vĂ„rt ursprung” finns extra mĂ„nga förutfattade meningar, eftersom denna frĂ„ga Ă€ven berör vĂ„r religiösa tro, antingen vi Ă€r ateister, kristna eller nĂ„got annat. I dag presenteras tanken om evolution oftast som ett bevisat faktum, dvs tanken att allt levande utvecklats frĂ„n en gemensam förfader, och mĂ„nga vill hindra att man ens diskuterar om denna tanke Ă€r rĂ€tt. MĂ€nniskan anses ha utvecklats frĂ„n apmĂ€nniskor, som kommit frĂ„n apor, som kommit frĂ„n halvapor, som kommit frĂ„n nĂ„got som liknat en rĂ„tta, som kommit frĂ„n nĂ„got slags reptil/ödla, som kommit frĂ„n nĂ„got slags groddjur, som kommit frĂ„n nĂ„gon fisk, nĂ„gon mask och – frĂ„n allra första början – den första encelliga urvarelsen.

Men evolutionsteorin kan egentligen aldrig bli sĂ„ sann som den oftast presenteras i massmedia och lĂ€romedel – om man ser det rent vetenskapligt. De begrĂ€nsningar som finns i den vetenskapliga metoden gör att man aldrig sĂ€kert kan veta hur det var tidigare i historien. Saker som man kan se och undersöka kan vi alltsĂ„ vara tĂ€mligen sĂ€kra pĂ„. Vi vet att jorden Ă€r rund, och vi vet att det funnits dinosaurier. Men vi vet inte hur det ser ut i jordens inre (Ă€ven om de beskrivningar man gör kan vara ganska tillförlitliga), och vi vet inte hur dinosaurierna betedde sig (vi vet dock att de inte betedde sig som de gör i de flesta moderna skrĂ€ckfilmer om dinosaurier).

Vetenskap kan dessutom aldrig anvĂ€ndas för att bevisa om Gud finns eller inte. Det sistnĂ€mnda Ă€r lika ologiskt (men mer avancerat ologiskt) som att sĂ€ga att man kan rĂ€kna ut med hjĂ€lp av multiplikationstabellen att man skall bli kĂ€r i en speciell person. Filosofer och forskare har emellertid konstruerat och begrĂ€nsat vetenskapen till att gĂ€lla materiella objekt, dvs det som vi pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan se och ta pĂ„. Och om det dĂ„ finns nĂ„got mer – som en ande eller en Gud – kan vi inte med hjĂ€lp av vetenskap upptĂ€cka denna andliga verklighet. Oerhört mĂ„nga personer gör dĂ„ hĂ€r ett grundlĂ€ggande fel. Bara för att vi definierat bort det andliga frĂ„n vetenskapen betyder det inte, att det andliga inte finns! Och mĂ„nga menar att vi aldrig fĂ„r dra in nĂ„gon Gud i verkligheten, dĂ€rför att vi dĂ„ blir ”ovetenskapliga”. Speciellt ateister, och de som börjat tĂ€nka ateistiskt, vill aldrig dra in Gud och de sĂ€ger sig dĂ„ vara mer vetenskapliga. Det sistnĂ€mnda Ă€r ungefĂ€r lika ologiskt som att sĂ€ga att man Ă€r mer vetenskaplig om man rĂ€knat ut med matematik att man skall bli kĂ€r i nĂ„gon viss person. Man gör sig skyldig till samma tankefel bĂ„da gĂ„ngerna. Vetenskap handlar alltsĂ„ inte om huruvida andliga ting finns eller inte, Ă€ven om mĂ„nga vill pressa in hela verkligheten i sitt inomvetenskapliga, icke-andliga tĂ€nkande.

Det finns sĂ„ledes inget inom filosofin eller inom vanlig, normal vetenskap som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt utesluter Gud. DĂ€remot finns det, som nĂ€mnts, mĂ„nga tankar som mĂ€nniskor funderat ut som anvĂ€nds för att “tĂ€nka bort Gud” frĂ„n verkligheten. Och dessa tankar kallar man dĂ„ ofta för ”vetenskap”. Helt emot vanlig, enkel logik!

Biologi – om livet

Livets uppkomst
MĂ„nga tror att livet uppkommit av sig sjĂ€lvt ur nĂ„got slags ”kemisk röra”, pĂ„ jorden eller nĂ„gonstans ute i universum. PĂ„ 1800-talet, nĂ€r man knappt visste vad en cell var, kunde kanske en sĂ„dan tanke fĂ„ naturvetenskapligt gehör. Men vilken modell man Ă€n har för hur livet skulle ha uppkommit av sig sjĂ€lvt, kommer man inte ifrĂ„n de grundlĂ€ggande naturvetenskapliga fakta vi har om naturen. HĂ€r Ă€r mycket förenklat nĂ„gra av dessa:


NĂ€r man ser hur livet Ă€r uppbyggt finns ingen annan logisk slutsats Ă€n denna: Det finns ingenting som visar att liv kan uppkomma av sig sjĂ€lvt! De som hĂ€vdar nĂ„got annat sysslar med ogrundade spekulationer eller struntar i det mesta vi vet, för att sjĂ€lva bygga en teori pĂ„ nĂ„gon mer eller mindre obetydlig detalj. Även om det bara fanns nĂ„gra fĂ„ av de fakta jag nĂ€mnt hĂ€r ovan, sĂ„ proklamerar naturen en enda sak: – En konstruktion behöver en Skapare. Det Ă€r ett grundlĂ€ggande och ologiskt tankefel som en del gör, att tro att man ”tar bort Gud” om man upptĂ€cker hur naturen fungerar, ungefĂ€r som att en konstnĂ€r inte skulle finnas om man upptĂ€ckte hur hans tavlor var uppbyggda. De strukturer i uppbyggnaden av livet som jag nĂ€mnt hĂ€r, dvs att det behövs samtidig uppkomst av olika sorters samordnad information, krĂ€ver en Skapare!1

1. För den som Ă€r filosof: – Detta Ă€r sĂ„ledes inte ett ”vetenskapligt” svar, eftersom man har definierat bort sĂ„dana svar frĂ„n vetenskapen. Men det Ă€r ett fullstĂ€ndigt logiskt svar, som stĂ€mmer helt med det vi kan se i verkligheten, Ă€ven om inte alla mĂ€nniskor vill tro pĂ„ det. Alla observationer Ă€r sĂ„dana man kan göra i dag, och det Ă€r inget ”historiskt” osĂ€kert i hur information och enkla naturlagar fungerar. Motsatsen – att tro att livet uppkommit av sig sjĂ€lvt – har inget som helst stöd frĂ„n naturvetenskapen och vilar inte pĂ„ nĂ„gon verklighetsgrund. Den enda tanke som skulle kunna förklara livet utan Gud Ă€r om hela vĂ€rlden vore en illusion, och att du sjĂ€lv Ă€r ”gud”. (Och, en del vill ju ha det sÄ ) Den tanken stöter dock pĂ„ mĂ„nga andra problem, som jag inte gĂ„r in pĂ„ hĂ€r.

Mikro- och makroevolution
Det finns mÀngder av variation i naturen. Om det inte finns variation kan naturen inte fungera. Man kan enklast studera livets variation hos hundar, dÀr vi mÀnniskor avlat fram de mest förunderliga varianter. I naturen sker liknande förÀndringar som dem man kan se hos hundar, men dÄ sker de spontant och man kallar det för evolution. Alla hunddjur (inklusive t ex rÀvar, vargar och schakaler) har t ex utvecklats frÄn ett ursprungligt hunddjur, alla finkar pÄ Galåpagosöarna har utvecklats frÄn en ursprunglig fink, mÄsarna runt polcirkeln har utvecklats frÄn en ursprunglig mÄs, osv osv.

Om man undersöker all denna evolution lite noggrannare ser man dock snart att det inte har hĂ€nt sĂ„ mycket. Hundar har t ex fĂ„tt korta och lĂ„nga ben, finkar har t ex fĂ„tt lite olika form pĂ„ nĂ€bbarna och djur visar upp lite olika beteenden. Det har ofta uppkommit fĂ€rgförĂ€ndringar och motstĂ„ndskraft mot sjukdomar hos djur och vĂ€xter, och pĂ„ vissa platser har djur blivit lite ”handikappade” och tappat vingar eller ögon. SĂ„dan evolution Ă€r ju inte svĂ„r att fĂ„ – och sĂ„dan evolution mĂ„ste finnas, Ă„tminstone pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, för att inte ”allt” skall se likadant ut. Det som finns i naturen mĂ„ste alltsĂ„ kunna förĂ€ndras (t ex förekomsten av lĂ„nga och korta ben), enklare saker mĂ„ste kunna uppkomma (bl a fĂ€rgförĂ€ndringar), och saker mĂ„ste kunna försvinna (ögon, vingar etc). SĂ„dan evolution kan man kalla mikroevolution, dvs riktig evolution.

Men för att en amöba eller en bakterie skall bli till en mĂ€nniska (eller nĂ„got annat) mĂ„ste nĂ„got helt nytt uppkomma. Det rĂ€cker inte med att förĂ€ndra det som redan finns eller att bara göra mĂ„nga smĂ„ förĂ€ndringar, utan det mĂ„ste komma till helt nya system, dĂ€r mĂ€ngder av olika strukturer och beteenden etc samverkar sĂ„ att man fĂ„r armar, ben, mage, ögon osv, en ”första gĂ„ng”. SĂ„dan evolution kan kallas makroevolution, storskalig evolution. Men man har aldrig nĂ„gonsin visat att sĂ„dan makroevolution Ă€r möjlig. MĂ„nga tror dock att sĂ„dan evolution sker hela tiden. Man beskriver nĂ€mligen nĂ€stan alltid sĂ„dan makroevolution som att den Ă€r en nödvĂ€ndig del av vĂ„r vĂ€rld, ungefĂ€r som en naturlag, och dĂ„ mĂ„ste man ju tro pĂ„ den. Men sĂ„ snart man börjar undersöka lite noggrannare hur djur och vĂ€xter Ă€r uppbyggda, blir det oöverstigliga hinder för all slags makroevolution.

Inte ens en Gud skulle kunna Ă„stadkomma lĂ„ngsam makroevolution, helt enkelt dĂ€rför att sĂ„dant som Ă€r mitt emellan olika strukturer/beteenden inte fungerar! Det skulle vara ungefĂ€r som om vi mĂ€nniskor började göra en motor av pedalerna och pedalfĂ€stet pĂ„ en cykel – och varje mellansteg i konstruktionen skulle fungera och inte bara vara ”en massa skrĂ€p” pĂ„ en mindre vĂ€l fungerande cykel. Och naturen Ă€r Ă€nnu mer komplicerad Ă€n de saker vi mĂ€nniskor tillverkar. Gud skulle fĂ„ bĂ€ra omkring och ge ”konstgjord andning” till ”mellantings-varelser” under miljontals Ă„r, om mellanting skulle ha funnits pĂ„ riktigt (detta mĂ„ste gudstroende evolutionister faktiskt tro, Ă€ven om de ofta inte upptĂ€ckt sjĂ€lva att de mĂ„ste tro sĂ„). Aldrig nĂ„gonsin har nĂ„gon enda evolutionist visat att nĂ„gon enda komplicerad struktur/sak/beteende skulle ha kunnat utvecklas av sig sjĂ€lvt eller ens med hjĂ€lp av en Gud. Tanken om makroevolution saknar sĂ„ledes verklighetsanknytning.

Makroevolution Ă€r dĂ€rför lĂ„tsas-evolution. Den fungerar inte och kan inte fungera. Det enda som fungerar Ă€r direkt skapelse, dĂ€r olika strukturer/beteenden/organ passas ihop med varandra frĂ„n början, vilket helt stĂ€mmer överens med skapelse av en mĂ€ngd “ur-typer” av djur och vĂ€xter.

Fossil och mellanformer
I massmedia och lĂ€romedel beskrivs ofta djur som sĂ€gs vara mellanformer, t ex ”fyrbenta fisken” (Ichtyostega) och ”urfĂ„geln” (Archaeopteryx). Men knappast nĂ„gon forskare tror att dessa djur Ă€r förfĂ€der till nĂ„gra nu levande djur, och man vet inte heller vilka dessa djurs förfĂ€der skulle vara. Fossilfynden visar nĂ€mligen precis raka motsatsen till det man skulle förvĂ€nta sig om evolutionsteorin Ă€r sann. Det finns mĂ€ngder av mellanformer dĂ€r vi vet att det sker riktig evolution, dvs mikroevolution. Ja, man kan sĂ€ga att det finns miljontals mellanting inom djur- och vĂ€xtgrupperna. Men dĂ€r det anses ha skett makroevolution, dĂ€r nya komplicerade strukturer tros ha uppkommit, dĂ€r finna inga förslag till mellanformer alls, eller bara nĂ„gra dĂ„liga förslag som inte mĂ„nga forskare tror pĂ„ (som de tvĂ„ ”mellanformer” jag nĂ€mnde ovan).

I fantasin kan man dock skapa mycket, och bilder pĂ„ ”riktiga” mellanformer finns ibland i böcker och media. Men Ă€ven om dessa fantasivarelser skulle ha kunnat finnas (antingen de Ă€r helt pĂ„hittade eller att de till stor del Ă€r fantasifulla tolkningar av en varelse som man hittat som fossil), visar naturen fortfarande raka motsatsen till evolutionsteorin: – Det finns mĂ€ngder av helt riktiga mellanformer dĂ€r man inte borde hitta sĂ„ mĂ„nga, mellan djur eller vĂ€xter som liknar varandra mycket (t ex inom hunddjuren) och – motsatsen – det finns inga eller bara nĂ„gra ytterligt fĂ„ dĂ„ligt passande förslag till mellanformer dĂ€r det borde finnas mĂ„nga, mellan djur eller vĂ€xter som Ă€r mycket olika varandra (t ex mellan vattenlevande och landlevande djur).

Det man ser i naturen stĂ€mmer precis överens med det vi kan se i en gammal bok som Ă€r en grund för tre stora religioner, nĂ€mligen Bibeln. Enligt Bibeln skapade Gud djur och vĂ€xter efter deras sorter eller slag. Inte efter deras ”arter” som mĂ„nga sĂ€ger. Ordet “art” som finns i Bibeln Ă€r bara en mycket dĂ„lig översĂ€ttning av det hebrĂ©iska grundordet “min”. Bibelns ”arter” har inget att göra med nutida arter. Och, det som forskare kallar arter uppkommer hela tiden genom mikroevolution (t ex finkar pĂ„ GalĂĄpagosöarna), och ibland ”uppkommer” nya arter bara för att forskare med olika Ă„sikter rĂ„kar beskriva exakt samma djur eller vĂ€xt!

ApmÀnniskor
Det mest suggestiva och â€Ă¶vertygande” inom hela evolutionsteorin Ă€r nĂ€r man visar rader av apliknande varelser som reser sig mer och mer och till slut blir till mĂ€nniskor. Detta omrĂ„de Ă€r det kanske mest kontroversiella inom seriös forskning. Om man studerar de skelett man anvĂ€nt som grund för tron pĂ„ att vi utvecklats frĂ„n apmĂ€nniskor blir det en helt annan bild Ă€n den som finns i lĂ€roböckerna.

Skelettet frĂ„n den varelse som kallas Lucy (Australopithecus afarensis) ser ut som en nu levande dvĂ€rgschimpans, och ”hon” var förmodligen dessutom en hane! Andra varelser med samma namn (Australopithecus) Ă€r mest lika andra nu levande stora apor. De fynd som kallas Homo habilis har nu, sedan man funnit flera skelett av dem, börjat se likadana ut som de ”tidigare” varelserna (Australopithecus). Homo erectus ser ut exakt som nutida mĂ€nniskor frĂ„n halsen och nerĂ„t. Även om huvudet pĂ„ Homo erectus Ă€r lite annorlunda format Ă€n hos de flesta av oss, med t ex lĂ„g panna och ögonbrynsbĂ„gar, finns faktiskt samma drag hos mĂ„nga nu levande mĂ€nniskor. De Ă€r vanligast bland eskimĂ„er och uraustralier. Jag sjĂ€lv har foton pĂ„ en indianhövding och en helt vanlig svensk pastor som har dessa drag! Neanderthalarna var vanliga, lite kraftigt byggda mĂ€nniskor med större hjĂ€rna Ă€n vi har. De hade delvis fĂ„tt sina ”aplika” drag pĂ„ grund av att de led av ledgĂ„ngsreumatism och D-vitaminbrist.

De fynd man gjort av ”apmĂ€nniskor” kan sĂ„ledes ganska enkelt sorteras in i apor samt mĂ€nniskor, och inget visar att de var apmĂ€nniskor.

Utöver detta har man hittat helt vanliga skelett av mĂ€nniskor i lager Ă€ldre Ă€n de lager dĂ€r man hittat alla ”apmĂ€nniskor”. Dessutom har man gjort mĂ„nga misstag och byggt upp apmĂ€nniskor frĂ„n en gristand, ett tĂ„ben frĂ„n en hĂ€st, ett revben frĂ„n en delfin, ett lĂ„rben frĂ„n en krokodil och t o m ett skalltak frĂ„n en Ă„sna!

NÀr man jÀmfört arvsanlag hos mÀnniskoraser över hela jorden, samt dessutom sett hur snabbt dessa arvsanlag Àndras spontant (genom s k mutationer), blev resultatet mycket intressant. Hela mÀnniskoslÀktet verkar ha kommit frÄn en enda ursprunglig kvinna och en enda ursprunglig man för kanske 10 000 Är sedan. Observera att jag inte talar om Bibeln nu, utan om vanlig naturvetenskap. Dessa naturvetenskapliga resultat stÀmmer dock helt överens med det vi ser i Bibeln: Gud har skapat apor och mÀnniskor, och vi har kommit frÄn tvÄ ursprungliga mÀnniskor för kanske inte sÄ lÀnge sedan.

DNA och jÀmförelser mellan olika djur och vÀxter
De senaste 30 Ären har forskare mer och mer börjat jÀmföra djur och vÀxter pÄ molekylnivÄ, dvs jÀmföra olika sekvenser av DNA och proteiner.

För att olika djur och vÀxter skall kunna leva tillsammans med varandra mÄste de ha likheter i uppbyggnaden. De varelser som Àr minst lika oss i uppbyggnaden kan vi inte ha sÄ mycket gemenskap med, t ex svavelbakterier. De varelser som Àr mest lika oss till det yttre (utseende, beteende och levnadsförhÄllande) Àr förstÄs mest lika oss till det inre, annars vore det mycket underligt! Likheterna kan tolkas som att vi har en enda skapare (inte tvÄ eller flera).

PÄ senare tid har man Àven upptÀckt nÄgot slags funktion och ibland flerdubbel funktion hos nÀstan allt DNA, man har sett att vi inte Àr sÄ lika schimpanser som man skrivit i lÀroböcker i ca 40 Är, och mutationer som sÀgs binda ihop mÀnniskor med speciellt schimpanser har man Àven funnit hos andra djur (typ marsvin ...).

Om man gör lite djupdykningar i molekylĂ€rbiologin ser man dessutom att allt levande bĂ€st kan sorteras in i en skapelsegruppering. Och om fakta skall passa med evolutionsteorin mĂ„ste evolutionsteoretiker föreslĂ„ att det sker ungefĂ€r lika mĂ„nga mutationer (förĂ€ndringar i arvsanlagen) per tidsenhet hos djur och vĂ€xter trots att gjorda observationer samt normal logik tyder pĂ„ att det bör ske ungefĂ€r lika mĂ„nga per generation (dvs vid kopieringen av könscellerna). Och för att alla data skall passa evolutionsteorin, mĂ„ste mutationshastigheten dessutom vara konstant samtidigt som den ocksĂ„ mĂ„ste öka! Det senare Ă€r förstĂ„s helt omöjligt. De som vet om de sistnĂ€mnda problemen ignorerar dem, men evolutionseorin Ă€r i grunden motbevisad av sig sjĂ€lv, och inte bara av ”yttre” problem.

Slutsats frÄn biologin
Som biolog kan man se att naturen helt och fullt stÀmmer överens med en skapelse enligt Bibeln, med olika grupper/sorter/slag av djur som skapats frÄn början. Sedan har det skett mikroevolution. Makroevolution motsÀgs mer och mer av de observationer man gör inom naturvetenskapen, och inget i naturen visar att makroevolution kan fungera. Man kan dÄ frÄga sig vilken tro man skall vÀlja. Om det rört sig om nÄgot praktiskt, t ex hur man bygger ett hus, sÄ skulle nog ingen tveka. Men nu rör dessa frÄgor ocksÄ vÄr religiösa tro, och dÄ blir det genast lite kÀnsligare för de flesta av oss.


Varför tror vi att jorden Àr gammal?


För mig var frĂ„gan om jordens höga Ă„lder Ă€nnu mer sjĂ€lvklar Ă€n frĂ„gan om evolutionsteorin var sann eller inte. Efter gjorda undersökningar var jag rĂ€tt klar över att evolutionsteorin inte höll, men jag ville inte Ă€ndra mig nĂ€r det gĂ€llde jordens Ă„lder. Allting var miljardtals Ă„r gammalt – det fanns inget att diskutera! Men eftersom jag studerat bĂ„de geologi och fysik hade jag Ă€ven möjlighet att skĂ€rskĂ„da detta omrĂ„de. Motvilligt började jag kritiskt granska varför man menade att jorden var gammal. Det visade sig ganska snart att synen pĂ„ jordens Ă„lder Ă€r grundad pĂ„ en gammal filosofi frĂ„n 1700-talet! Denna filosofi, som kallas uniformismen, innebĂ€r att det aldrig varit nĂ„gon katastrof och att allt vi ser pĂ„ jorden mĂ„ste ha bildats lĂ„ngsamt. Just dĂ€rför mĂ„ste ocksĂ„ jorden vara gammal, och just dĂ€rför skrev Charles Darwin att han fick den tid han behövde för att kunna framlĂ€gga sin evolutionsteori.

Under 1800-talet letade man efter metoder som skulle ge höga Äldrar pÄ jorden och som stÀmde med den uniformistiska filosofin, men man hade svÄrt att hitta nÄgra. Till slut upptÀckte man radioaktiviteten, och Àntligen fick man Äldrar i storleksordningen flera hundra miljoner Är. Dateringen av den s k geologiska tidsskalan, med alla namn som kambrium, trias, jura, krita, tertiÀr osv, gjordes utifrÄn en enda datering. Denna datering har nu förkastats, men man har i princip behÄllit nÀstan hela tidsskalan. Man har nu valt ut kanske 1000 dateringar av flera hundra tusen (jag har bara hittat direkta siffror frÄn 1984, dÄ det var ca 500 dateringar av ca 300 000), som precis anses passa denna tidsskala.

Men problemet Àr att nÀr man daterat berg som man vet hur gamla de Àr, t ex vulkaner som Àr yngre Àn 200 Är, har man fÄtt fram att Àven de kan vara upp till flera miljarder Är gamla, fast man vet att de Àr yngre Àn 200 Är. Och de dateringar, som anvÀnds för att stödja tron att jorden Àr 4,6 miljarder Är gammal innehÄller sÄ mycket brister att de borde förkastas, medan t ex en datering som ger en Älder pÄ 34 miljarder Är (dvs mycket högre Älder Àn nÄgon enda forskare tror Àr vÄrt nutida universums maximiÄlder!) klarar de kriterier som man menar dateringar skall klara.

Jordens höga Älder kommer alltsÄ frÄn en filosofi. Sedan har man letat efter och passat in andra dateringsmetoder i denna Älder. Det gÄr lÀtt att se detta om man studerar den vetenskapliga litteraturen lite djupare.

Dateringsmetoder som tyder pÄ att speciellt livet pÄ jorden Àr ungt
De dateringsmetoder som forskare pÄ 1800-talet förkastade, endast för att de givit för lÄg Älder, gÀller dock till stor del fortfarande! Dessutom har mÄnga nya mÀtmetoder visat att speciellt livet pÄ jorden inte kan vara gammalt, men kanske ocksÄ att hela universum Àr ungt. Jag skall inte gÄ in mer pÄ detta, utan hÀnvisar bara till tabellen hÀr nedan. Om man t ex tar hÀnsyn till alla fakta man har om kol-14-metoden, ger den som resultat att livet pÄ jorden, inklusive alla fossil, inte kan vara Àldre Àn ca 10 000 Är.

MÀtobjekt UngefÀrlig maximiÄlder
1. Mutationshastigheten hos mÀnniskor 10 000 Är
2. Indirekt mutationshastighet hos djur 10 000 Ă„r
3. Nedbrytning av DNA 100 000 Ă„r
4. Aminosyremetoden utan evolutionsteorin 20 000 Ă„r
5. Anhopning av kalkskelett pÄ havsbottnen 5 miljoner Är
6. Anhopning av sediment pÄ havsbottnen 30 miljoner Är
7. Nednötning av kontinenterna 10 miljoner Är
8. Anhopning av metallfyndigheter 2000-5500 Ă„r
9. Aska och lavautslÀpp frÄn vulkaner 175 miljoner Är
10. Urlakning av salter frÄn kontinenter 1-32 miljoner Är
11. Sönderfall av paleomagnetism 30 000 - 1 miljon Är
12. Kol-14-metoden 5600-12 500 Ă„r
13. Trycket i oljekÀllor 10 000 Är
14. Jordens magnetfÀlts avtagande styrka 15 000 Är
15. MÀngden helium-4 i atmosfÀren 2 miljoner Är
16. Deltauppbyggnad utanför floder 5000 Är
17. Förflyttning av bly i jordens skorpa 300 000 Är
18. Avsvalning av mÀktiga lavaflöden 3000 Är
19. Processer pÄ solen 7500 Är - 100 miljoner Är
20. LÄngperiodiska kometers livslÀngd 1 miljon Är
21. Kortperiodiska kometers livslÀngd 10 000 - 100 000 Är
22. Poynting-Robertson effekten 10 000 Ă„r

NĂ„gra dateringsmetoder som ger en mycket lĂ€gre maximiĂ„lder Ă€n vad evolutionister och lĂ€romedel förmedlar som ”fakta”, för mĂ€nniskan och olika djur (nr 1-2), för olika processer som har direkt koppling till livet eller jordens historia (nr 3-18) samt för jorden/solsystemet (nr 19-22). MinimiĂ„ldern kan alltsĂ„ vara mycket lĂ€gre Ă€n de Ă„ldrar som visas i tabellen.

Jordens historia – lĂ„ng eller kort tid?


Olika vĂ€xter och djur ligger begravda som fossil i olika lager av t ex förstenad sand eller lera. Detta faktum anvĂ€ndes för att konstruera den geologiska tidsskalan. Men inget sĂ€ger att dessa lager med fossil mĂ„ste ha bildats lĂ„ngsamt under Ă„rmiljoner eller Ă„rmiljarder – dĂ€r kommer vĂ„r 1700-tals filosofi in. Ju mer vi undersöker jordens geologiska lager, desto mer mĂ„ste vi sĂ€ga – katastrof! Fler och fler forskare hĂ„ller med. Man kan inte tro att djur och vĂ€xter dör, sjunker till botten, begravs sakta, och sedan förstenas efter tusentals eller miljontals Ă„r. Om det gick sakta, dĂ„ skulle alla döda vĂ€xter och djur ha ruttnat bort! Även skal och tĂ€nder skulle lösas upp. Ser man nĂ€rmare pĂ„ lagren som innehĂ„ller mĂ€ngder av vĂ€lbevarade fossil (dvs frĂ„n det som kallas kambrium till tertiĂ€r) ser man snart följande mönster:

Slutsatsen av observationerna av geologin ger följande mönster:

  1. Först uppkommer materien och urberget. Det har skett mÄnga preocesser i berggrunden, men inget som mÄste ha tagit mycket lÄng tid. (Jag diskuterar inte hÀr urbergets Älder.)

  2. Efter detta följer en lÄng tidsperiod som vi inte har sÄ mÄnga spÄr av, förutom rester av jordar och vittrat berg ovanpÄ urberget.
  3. Sedan följer en period av snabb avlagring, dÀr mÀngder av sand och lera etc transporteras i en vÀldig vÀrldsvid översvÀmningskatastrof. MÀngder av djur och vÀxter har begravts under mÀktiga lager med sediment och har blivit till fossil.
  4. Sedan följer Äterigen en lÄng tid, Ànda fram till i dag, innehÄllande bl a spÄr frÄn en istid (spÄren av istiden tyder pÄ att den startat och slutat snabbt och hÄllit pÄ i maximalt nÄgra tusen Är, men istiden hade flera kortare stadier).

Det vi ser pĂ„ jorden Ă€r Ă„terigen nĂ„got som gör att man börjar tĂ€nka pĂ„ Bibeln: Först har det skett en skapelse dĂ€r jorden uppkommit, sedan har det följt en lĂ„ng och lugn tidsperiod, sedan har det varit en kort period med snabb avlagring, som mycket lĂ€tt kan tolkas som den översvĂ€mning som beskrivs i Bibeln, och sedan har det följt en lĂ„ng period efter översvĂ€mningen. Inte mycket att fundera över egentligen. Även om inte alla fakta Ă€r lika klara inom geologin som inom biologin, sĂ„ motsĂ€ger de fakta vi ser i oerhört hög grad de flesta tankar vi finner i lĂ€roböcker och massmedia om jordens historia.

Även de beskrivningar vi finner i böcker och lĂ€romedel om universums uppkomst och historia har mĂ„nga problem. Men, de tar vi inte upp hĂ€r utan hĂ€nvisar till annan litteratur i shopen eller pĂ„ externa lĂ€nkar som The Top 30 Problems with the Big Bang och An Open Letter to the Scientific Community.

Slutsats


Mycket av det som presenteras som vanlig vetenskap, i massmedia och lÀromedel, Àr i stÀllet en tolkning som man inte tror kan ifrÄgasÀttas (jag trodde sjÀlv sÄ tidigare, dvs att man inte kunde ifrÄgasÀtta evolutionsteorin). En del vÀgrar att ifrÄgasÀtta evolutionsteorin och en del vill hindra att man ens kritiskt granskar den teorin - helt emot hur vetenskap skall fungera.

Det som naturvetenskapliga fakta verkligen visar - det Àr i överensstÀmmelse med en skapelse och en historia som den förenklat beskrivs i Bibeln (eftersom Bibeln Àr förenklad pÄ detta omrÄde kan man dock fortfarande ha en del olika tolkningar).


Du som vill veta lite mer om vilka argument som Àr bÀst i diskussionen om vÄrt ursprung - klicka pÄ lÀnken om Mega-argument.

<<Till startsidan