Svar ord för ord

I denna Àldre artikel har jag endast lagt in nÄgra kommentarer direkt i texten, och mest nÀr det gÀller faktadiskussioner. AllmÀnna nedlÄtande utlÄtanden, mindre intressanta missförstÄnd o dyl, finns oftast inte med.

Mats Moléns missförstÄnd (utdrag)

Publicerat i Folkvett nr 1/1998 samt pÄ http://www.vof.se/folkvett/19981molen.html

************************

Boken Àr sÄ belamrad med felaktigheter och missförstÄnd att recensioner ter sig överflödiga, vilket sÀkert förklarar varför sÄ fÄ sÄdana publicerats.

Det var faktiskt ca 25 recensioner, vilket Àr ganska mycket. Nu har dessutom DL sjÀlv recenserat den tvÄ gÄnger.

Klassiska missförstÄnd

1. Osannolik Boeing

Sannolikheten för hur liv har kunnat uppstÄ berÀknades 1981 av astronomerna Hoyle och Wickramasinghe. De kom fram till att sannolikheten Àr lika liten som att en tornado som sveper genom ett skrotupplag skulle resultera i en flygfÀrdig Boeing 747. Denna vansinniga metafor spreds Àven i svenska kyrkans Lilla boken om kristen tro hÀrom Äret. Den enda slutsats som denna liknelse leder till Àr att varken dess upphovsmÀn eller de som sprider den har förstÄtt vad liv Àr. Livsprocesser har som kÀrnpunkt en sjÀlvkopiering av de molekyler som bÀr den genetiska informationen, dvs DNA och RNA. De första molekylerna som började kopieras (vare sig de uppstod pÄ jorden eller möjligtvis kom hit frÄn rymden) kan ha varit mycket enkla. Processen vÀxte sedan gradvis i komplexitet och de molekyler som kopierades effektivast konkurrerade ut de lÄngsammare. Tornadon genom skrotupplaget Àr den rakt motsatta processen, hur nÄgot blir fixt och fÀrdigt i ett enda steg, dvs snarast en analogi till en skapelse..

Stycket ovan Àr ett vanligt exempel pÄ problemen med Larhammars logik. Jag nÀmner bara i förbifarten vad andra forskare kommit fram till eller nÀmnt, men bygger inte mitt resonemang pÄ detta. Larhammar har sÄledes inte pÄ nÄgot sÀtt besvarat de problem som finns med sannolikhetskalkyler.)

Eftersom vi Ànnu idag inte vet exakt vilka de första sjÀlvkopierande molekylerna var, hur de uppstod och hur de började kopieras Àr det fullstÀndigt omöjligt att göra sannolikhetsberÀkningar. Dock finns flera olika teorier som beskriver hur detta kan ha gÄtt till, och vi vet att sjÀlvkopierande molekyler i provrör snabbt kan anrikas utifrÄn enkla blandningar.

Vi vet tillrÀckligt mycket för att kunna undersöka detta. men DL svÀnger sig med ord för att undkomma frÄgan.

2. Bombarderarbaggen

Tack vare kreationister Àr bombarderarbaggarna (Brachinus) numera vida berömda skalbaggar. Den egenskap som fascinerat kreationisterna Àr att skalbaggarna nÀr de kÀnner sig hotade kan spruta ut en giftig vÀtska mot sina fiender. VÀtskan innehÄller vÀteperoxid och hydrokinon, och enligt kreationister Àr blandningen av dessa sÄ explosiv att evolutionen omöjligt kan ha lett fram till de enzymer, nerver och muskler som behövs för att vid hot spruta ut blandningen av substanserna. Molén stÀmmer in i kören och föreslÄr att systemet skapats fixt och fÀrdigt av en skapare.

I sjÀlva verket finns bÄde vÀteperoxid och hydrokinon var för sig, med nödvÀndiga enzymer, hos mÄnga olika insekter. Dessutom Àr blandningen av komponenterna inte alls explosiv som kreationisterna pÄstÄr. Uppkomsten av kombinationen kan sÄledes mycket vÀl förklaras med evolutionÀra mekanismer.

DL har hÀr, utan att pÄ nÄgot sÀtt förklara hur, bara skrivit rakt upp och ner att man kan förklara uppkomsten. Bara för att man hittar kemikalier hos olika djur betyder det inte att man kan förklara det med evolution! Hur kan man bara resonera sÄ? Det Àr sjÀlva konstruktionen som Àr intressant. Detta Àr inget annat Àn en auktoritetstro pÄ en teori eller alternativt att DL medvetet försöker lura andra.

HÀr visar DL dessutom Äterigen att han inte ens lÀser texterna! Den skapelsetroende forskaren Duane Gish hade för ca 30 Är sedan felaktigt sagt att blandningen var explosiv. Gish har insett misstaget för lÀnge sedan och ÄtgÀrdat det. Men detta gÀller inte DL trots att jag pÄpekat det för honom mÄnga gÄnger (DL har dock nu insett sitt misstag - mail frÄn DL - men trots det stÄr hans misstag kvar pÄ hemsidan).

3. Det absurda ögat

Ett klassiskt exempel pĂ„ ett komplicerat system som evolutionsförnekare gĂ€rna upprepar Ă€r det mĂ€nskliga ögat. SjĂ€lvaste Darwin skrev att tanken pĂ„ att ögat skulle uppstĂ„tt genom ett naturligt urval kunde förefalla (min kursivering) absurd – men han gick vidare och visade hur det trots allt kunnat ske. Richard Dawkins har ocksĂ„ beskrivit hur evolution med mĂ„nga gradvisa steg kan leda till komplicerade strukturer.

Löjligt! Dawkins och andra har inte visat nÄgot alls, utom enkla streckteckningar och lösa tolkningar. Det Àr dessutom oerhört betecknade att undertecknad kritiserats för att jag citerat Darwin i denna frÄga, medan DL gÀrna fÄr nÀmna det - se Genesis (nr 3 2005).)

Forskare i Lund, Dan Nilsson och Susanne Pelger, har dessutom rÀknat ut att avancerade ögon kan bildas mycket snabbt frÄn enkla ljus-mottagare, faktiskt snabbare Àn 400.000 Är, ett ögonblick i det evolutionÀra perspektivet.

DL gör ett av de största logiska misstag man kan göra - han placerar in alla fakta i sin tro, och eftersom hans tro Ă€r “rĂ€tt” mĂ„ste det ha gĂ„tt till pĂ„ ett visst sĂ€tt. Detta tankesĂ€tt kallas med ett annat namn för cirkelresonemang. Man har inte lyckats förklara hur nĂ„got komplicerat öga har utvecklats, och forskarna i Lund har bara passat in mycket enkla “undersökningar” i evolutionsteorins tolkning. Allt finns beskrivet i “VĂ„rt ursprung?”.)

Ögon som bildskapande organ kan ha uppstĂ„tt hela 40-60 gĂ„nger under evolutionen.

DL tar detta exempel frÄn VU, men nÀmner inte att det med dessa studier blivit 40-60 gÄnger fler problem med evolutionsteorin!

Nya rön visar nu hur detta kan ha gÄtt till pÄ molekylÀr nivÄ. Den molekyl som startar hela utvecklingen av ögon tycks vara densamma i vitt skilda typer av djur. LikasÄ Àr den molekyl som utgör slutprodukten, sjÀlva ljusmottagaren, ocksÄ strukturellt lik t o m mellan bananflugor och mÀnniskor. Detta tyder pÄ att ögon som ljusregistrerande organ kanske uppstÄtt endast en enda gÄng under evolutionen. DÀrefter har olika utvecklingslinjer oberoende av varandra genomgÄtt en utveckling frÄn dessa enkla ljusdetektorer till mer eller mindre avancerade bildskapande organ. I ljuset av de nyupptÀckta molekylÀra likheterna blir det evolutionÀra sammanhanget alltmer uppenbart och vi börjar fÄ insikt i de mÄnga delstegen i processen.

De nya rönen visar att inte bara ögon utan Àven andra kroppsdelar och organ styrs av samma styrgener, och detta har gjort tankegÄngarna om evolution Àn svÄrare. Livet ser mer och mer ut som byggklossar, inte helt olikt Lego, dÀr allt fanns frÄn början, och mindre och mindre som en lÄngsam utveckling dÀr helt nya organ och strukturer uppkommer under Ärmiljonernas gÄng. Larhammar gör ocksÄ det logiska felet att likheter endast kan betyda evolution.)

Nya missförstÄnd

Det nya i Moléns evolutionskritik Àr att han diskuterar molekylÀra data, dvs jÀmförelser av sekvenser för proteiner mellan olika arter av djur och andra organismer. Det Àr hÀr hans mest katastrofala missförstÄnd uppenbaras, och det Àr sÀkert hÀr misstolkningarna Àr som svÄrast att genomskÄda för en lekman. Mycket av det som Molén skriver om molekylÀra jÀmförelser har tidigare framförts i boken Evolution: A Theory in Crisis av Michael Denton, utgiven 1985. Denton citeras flitigt i vissa evolutionskritiska kretsar och beskrivs ömsom som biolog, molekylÀrbiolog eller paleontolog. Dentons bok Àr sÄpass detaljerad att han fÄr antas besitta viss kunskap i molekylÀrbiologi, men hans slutsatser Àr sÄ hÄrresande ologiska att de mÄste betraktas som rena kortslutningarna. Förmodligen har Denton medvetet gjort dessa absurda tolkningar i förhoppningen att lÀsarna inte skall genomskÄda dem utan i stÀllet tacksamt tro att evolutionen Àr motbevisad. Molén har frivilligt eller ofrivilligt lÄtit sig luras av Denton och anvÀnder samma resonemang.

DL menar att dessa genetiska fakta bara kan tolkas utifrÄn evolutionsteorin, och att alla andra tolkningar dÀrmed Àr ovetenskapliga. Det Àr i första hand det DL finner hÄrresande, och han vÀgrar att diskutera andra möjliga tolkningar.

************

MolekylÀra jÀmförelser

De första sekvensjĂ€mförelserna visade att skillnader tycktes ansamlas med ganska konstant hastighet oavsett typ av organism. Detta fenomen döptes till "den molekylĂ€ra klockan". Fyndet var överraskande eftersom de skillnader som förs vidare i evolutionen Ă€r de som uppstĂ„r i könsceller och sedan förs vidare till avkomman – alltsĂ„ borde evolutionshastigheten korrelera med antalet generationer snarare Ă€n antalet Ă„r. Vi vet Ă€nnu inte varför hastigheten korrelerar bĂ€ttre med tid Ă€n med antal generationer, men denna egenskap hos sekvenser gör det möjligt att rĂ€kna ut de evolutionĂ€ra avstĂ„nden.

Detta Àr inte logiskt utifrÄn evolutionsteorin. DL har dock senare svÀngt om och skriver nu raka motsatsen: "Moléns pÄstÄende att `det enligt evolutionsteorin mÄste vara konstant mutationshastighetŽ (s 91) Àr sÄledes fel." [1] (VoF 2002).)

*****************

Oberoende observationer

MolĂ©n Ă€gnar flera sidor Ă„t sekvensjĂ€mförelser, dock utan att först ange vilka observationer som skulle tala för eller emot evolution och vilka som skulle tala för eller emot en skapelse. DĂ€rför blir hans slutsatser godtyckliga – och ofta fullstĂ€ndigt ologiska. Ett exempel pĂ„ detta Ă€r nĂ€r MolĂ©n rĂ€knar skillnader i sekvensen för proteinet cytokrom c, som deltar i cellernas energiproduktion, och finner fler skillnader mellan mĂ€nniska och solros Ă€n mellan pirĂ„l och bananfluga. Han drar dĂ€rav slutsatsen att sekvenserna ger "matematiskt stöd för att djur- och vĂ€xt-vĂ€rlden kan delas in i skapade slag". Men samma observationer Ă€r precis lika förenliga med den evolutionĂ€ra processen som sĂ€ger att vĂ€xter och djur skildes Ă„t mycket tidigt i evolutionen och att djuren senare förgrenades frĂ„n varandra och gav upphov till bananfluga, pirĂ„l och mĂ€nniska.

Jag har inte skrivit nÄgot annat Àn det DL nÀmner heller, i inledningen till avsnittet om proteiner och DNA, Àven om jag bygger mina data pÄ mer Àn ett protein. Djupare förklaringar finns i kÀllhÀnvisningarna i VU. Jag börjar mycket enkelt, sedan gÄr jag in lite djupare Àn man gör i sÄ populÀra tidskrifter som Forskning och Framsteg o dyl, men sedan nÀmner jag bara kortfattat lite extra djupa fakta samt ger kÀllor till detta. Det gÄr inte att skriva en hel extra bok om detta, bara dÀrför att det Àr DL:s egna omrÄde.

För att reda ut det evolutionÀra hÀndelseförloppet mÄste man analysera processen steg för steg och inte enbart se till det totala antalet skillnader.

HĂ€r försöker DL hitta ett sĂ€tt att tolka data sĂ„ att de skall stĂ€mma med evolutionsteorin. Han mĂ„ste dĂ„ avvika frĂ„n helheten - som han faktiskt sjĂ€lv skriver: “analysera processen steg för steg” för att man skall fĂ„ det att passa evolutionsteorin.

Ingen har dock lyckats förklara hur olika proteiner skulle ha kunnat uppkomma steg för steg, utan man kan i bÀsta fall bara försöka förklara skillnader inom de olika proteingrupperna, dvs vad man skulle kunna kalla mikroevolution.

NÀr de fyra nÀmnda sekvenserna jÀmförs i alla parvis kombinationer finner man att mÀnniska och pirÄl Àr mest lika varandra, dÀrefter kommer jÀmförelsen mellan mÀnniska/pirÄl och bananfluga, medan solrosen skiljer sig kraftigt frÄn alla tre djuren. MÀnniskan och pirÄlen Àr alltsÄ de nÀrmaste slÀktingarna. Cytokrom c ger dÀrmed samma resultat som jÀmförelser av anatomi och embryologi tidigare givit. Vi har sÄledes en helt ny typ av observation som oberoende av anatomiska jÀmförelser ger samma resultat. Molén tror att detta Àr ett cirkelbevis.

Jag tror inte att den enkla beskrivning DL ger hÀr, utgÄende frÄn ett litet urval av faktamaterial, Àr cirkelbevis. Men det sÀtt som DL tolkar in mer fullstÀndiga data i evolutionsteorin bygger pÄ antagandet om evolution. Det ovanstÄende Àr ett urval av ett urval.

I sjĂ€lva verket har evolutionen upptĂ€ckts en gĂ„ng till med hjĂ€lp av sekvensjĂ€mförelser. Även om Darwin aldrig hade levat skulle vi ha förstĂ„tt utifrĂ„n sekvensjĂ€mförelserna att jordklotets organismer Ă€r slĂ€kt med varandra genom en evolutionĂ€r process.

Eller sĂ„ kan de vara “slĂ€kt” dĂ€rför att de har en gemensam Skapare, men denna tolkning vill DL tydligen inte ens nĂ€mna.

I samma andetag sÀger Molén att "mÀnniskan liknar vÀxter mer Àn nÄgot djur gör" eftersom mÀnniskan har 35 skillnader gentemot solros medan t ex nejonöga har 46. DÀremot ignorerar han att mÀnniskan likvÀl Àr mer lik alla djur Àn vi Àr lika solrosen, och undanhÄller dÀrmed den allra viktigaste slutsaten av jÀmförelsen, nÀmligen att samtliga djur Àr nÀrmre slÀkt med varandra Àn nÄgot djur Àr med solrosen, vilket Àr precis vad evolutionslÀran hela tiden vetat. Moléns bok innehÄller ett flertal liknande exempel pÄ hur uppenbara slutsatser förbises eller medvetet undviks.

Jag ger bara dessa enkla exempel dÀrför att evolutionister aldrig nÀmner dem, och för att visa att frÄgan Àr mer komplex Àn den ofta beskrivs. De andra undersökningarna Àr ju redan nÀmnda, om Àn i tolkad form, sÄ jag behöver bara ta upp de fel och brister i tolkningarna som finns och det faktamaterial som man undanhÄller frÄn lÀsarna.

Molén jÀmför cytokrom c mellan ett antal djurarter och med bakterier. Han noterar att alla dessa djur har lika stora olikheter gentemot bakterier och pÄstÄr att detta Àr ett exempel pÄ att det "inte finns nÄgot mönster som stödjer evolutionsteorin". I sjÀlva verket stÀmmer sekvensernas likheter perfekt med evolutionen: djuren har nÀmligen en gemensam föregÄngare som de alla utvecklats frÄn, och denna föregÄngare i sin tur Àr en avlÀgsen slÀkting bakterier. AlltsÄ bör vi förvÀnta oss ungefÀr samma antal skillnader hos alla djur gentemot bakterier.

Sekvenserna stĂ€mmer bra in pĂ„ en s k typologisk hierarkisk klassificering, dvs grupper inom grupper, men denna klassificering vill inte DL anvĂ€nda. Om alla grupper av varelser uppkom samtidigt frĂ„n en “urcell”, dĂ„ kan man fĂ„ evolutionsteorins tolkning att stĂ€mma - men inte annars. Inga “evolutionstrĂ€d” som man visar i nĂ€stan all litteratur pĂ„ omrĂ„det stĂ€mmer, dĂ€r nya grupper uppkommer frĂ„n en eller flera “huvudlinjer”. Se mer fakta om detta i VU. DĂ€r kan man ocksĂ„ se hur DL vĂ€ljer att diskutera vissa fakta men har utelĂ€mnat andra.

I samma andetag sÀger Molén att "mÀnniskan liknar vÀxter mer Àn nÄgot djur gör" eftersom mÀnniskan har 35 skillnader gentemot solros medan t ex nejonöga har 46. DÀremot ignorerar han att mÀnniskan likvÀl Àr mer lik alla djur Àn vi Àr lika solrosen, och undanhÄller dÀrmed den allra viktigaste slutsaten av jÀmförelsen, nÀmligen att samtliga djur Àr nÀrmre slÀkt med varandra Àn nÄgot djur Àr med solrosen, vilket Àr precis vad evolutionslÀran hela tiden vetat

Evolutionsteorin i sig kan inte “veta” nĂ„got - men alla mĂ€nniskor har alltid vetat att vi Ă€r mer lika djur Ă€n vĂ€xter. Detta fakta Ă€r sĂ„ uppenbart enkelt att man inte behöver nĂ€mna det! Problemet Ă€r om likheterna/skillnaderna tyder pĂ„ samma evolutionĂ€ra ursprung eller ett ursprung frĂ„n samma skapare. Jag gör en helhetsbedömning av alla data, och tar dĂ„ upp flera av de avvikelser evolutionister aldrig för vidare till allmĂ€nheten för att ge Ă€ven lekmannen nĂ„got att ta i. Ju fler jĂ€mförelser man gör - desto fler avvikelser blir det
)

Moléns bok innehÄller ett flertal liknande exempel pÄ hur uppenbara slutsatser förbises eller medvetet undviks.

DL:s recension innehÄller ett flertal liknande exempel pÄ hur uppenbara slutsatser förbises eller medvetet undviks, om jag nu fÄr anvÀnda mig av DL:s vokabulÀr i nÄgon mÄn.

En annan fullstĂ€ndigt sjĂ€lvklar slutsats som MolĂ©n drar av sekvenjĂ€mförelserna Ă€r att det "
finns knappast nĂ„gra tecken pĂ„ att nĂ„gon organism Ă€r mer ursprunglig Ă€n nĂ„gon annan". Detta Ă€r naturligt eftersom sekvenserna Ă€r frĂ„n nu levande arter, och alla har sedan deras förfĂ€der skildes frĂ„n varandra fortsatt att evolvera, dvs förĂ€ndras. Evolutionen sĂ€ger inte alls att nĂ„gon nu levande organism skulle ha en mer ursprunglig proteinsekvens Ă€n nĂ„gon annan. Trots det framför MolĂ©n sin slutsats som om den vore ett argument mot evolutionen. Vidare skriver han "Man kan sĂ„ledes inte ordna organismer i förfĂ€der och avkomlingar" vilket ocksĂ„ Ă€r sjĂ€lvklart eftersom alla sekvenser Ă€r frĂ„n nu levande organismer, alltsĂ„ frĂ„n avkomlingar

Men trots att fakta Ă€r frĂ„n nu levande varelser tolkar DL dem som resultat av en evolution. Han har rĂ€tt i det han sĂ€ger, vilket ocksĂ„ Ă€r min slutsats - det data visar Ă€r en typologisk hierarkisk klassificering. Denna klassificering stödjer inte evolutionsteorin, Ă€ven om man pĂ„ olika förenklade sĂ€tt tolkar in den i evolutionsteorin. Klassificeringen stödjer en skapelse, av “grupper inom grupper”.

Det som sekvensjÀmförelserna Ästadkommer Àr att uppskatta hur mycket (dvs hur lÀnge) dessa avkomlingar divergerat frÄn varandra och i vilken ordning de olika avkomlingarna divergerade frÄn varandra.

HÀr visar DL pÄ ett cirkelresonemang: Han sÀger att organismerna kan anvÀndas för att uppskatta divergenstider om de tolkas utifrÄn evolutionsteorin. Men data i sig visar inte pÄ evolutionsteorin.

Mellanformer

Ett vanligt argument som kreationister anför mot evolutionen Àr att s k mellanformer inte skulle kunnat existera, t ex ett djur med en mellanform mellan framben och vingar. Detta trots att mÄnga exempel verkligen finns pÄ kroppsdelar och organ med dubbla funktioner. Molén försöker anvÀnda samma argument pÄ proteinsekvenserna. BetrÀffande cytokrom c skriver han "Det verkar dock mer troligt att sÄdana mellanformer inte kan fungera och dÀrför heller aldrig kan ha funnits". LikvÀl har han just analyserat sekvenser frÄn en lÄng rad organismer som alla skiljer sig frÄn varandra och som alla fungerar alldeles utmÀrkt i cellernas energiproduktion. Numera finns ocksÄ mÄnga experimentella studier som visar dels att mÄnga positioner i proteiner kan bytas ut med bibehÄllen funktion, och dessutom att proteiner kan fungera mycket vÀl i andra organismer. Proteiner frÄn möss kan fungera t o m i bananflugor.

Alla dessa molekyler Ă€r cytokrom c (eller nĂ„gon variant av denna molekyl) - som passar in i de organismer de finns I. Det finns inget som visar att de kan ha förĂ€ndrats mer Ă€n till en viss grĂ€ns, vilket vi brukar kalla mikroveolution Det finns alltsĂ„ sjĂ€lvklart varianter av allt levande t ex hunddjur och cytokrom C, men frĂ„gan Ă€r hur sjĂ€lva hunddjuren och cytokrom C uppkom frĂ„n början, frĂ„n nĂ„got annat. Det behövs sĂ„ledes mellanformer mellan olika typer av djur eller proteiner. SĂ„dana finns inte pĂ„ annan plats Ă€n i vissa forskares fantasi och i “streck-teckningar” de gjort som Ă€r mycket förenklade och inte skulle fungera i verkligheten.

Och - det Ă€r naturligt att man kan byta ut vissa positioner samt flytta proteiner mellan olika varelser - men man kan inte fĂ„ en mus att börja flyga pĂ„ det sĂ€ttet. Bara för att DL nĂ€mner liknande “allmĂ€n kunskap”, t ex att vi bestĂ„r av celler, betyder det inte att han har rĂ€tt i sin evolutionistiska tolkning av densamma.

Den mest groteska feltolkningen har MolĂ©n lĂ„nat frĂ„n Michael Dentons ovan nĂ€mnda bok: "Skillnaderna i sekvenserna visar (.
) att alla organismer matematiskt kan delas in i grupper som skiljer sig klart frĂ„n varandra utan att nĂ„got djur eller nĂ„gon slags vĂ€xt Ă€r nĂ„got slags mellanform mellan andra djur eller vĂ€xter". MolĂ©n hade alltsĂ„ förvĂ€ntat sig att sekvensjĂ€mförelserna skulle avslöja helt nya mellanformer. Det absurda i denna tankegĂ„ng illustreras bĂ€st med ett exempel: Antag att man Ă€r intresserad av det evolutionĂ€ra slĂ€ktskapet mellan Ă€pple, pĂ€ron och apelsin. Enligt evolutionslĂ€ran Ă€r Ă€pplet och pĂ€ronet nĂ€rmare slĂ€kt med varandra Ă€n nĂ„got av dem Ă€r med apelsinen. För att undersöka om detta verkligen stĂ€mmer analyserar man sekvenserna för ett visst protein frĂ„n de tre frukterna. DĂ€rvid finner man att sekvenserna frĂ„n Ă€pple och pĂ€ron Ă€r mer lika varandra Ă€n nĂ„gon av dem Ă€r lik sekvensen frĂ„n apelsin. Detta leder naturligtvis till slutsatsen att sekvenserna bekrĂ€ftar de evolutionĂ€ra slĂ€ktskapen mellan de tre vĂ€xterna. Men MolĂ©n drar i stĂ€llet slutsatsen att sekvensjĂ€mförelserna har misslyckats med att upptĂ€cka en ny mellanform!

DL gör hĂ€r ytterligare en “grotesk” feltolkning och “lĂ€gger ord i min mun”. Jag hade inte förvĂ€ntat mig nĂ„gonting av det som DL skriver, men det man hittar stĂ€mmer oerhört bra med en direkt skapelse av huvudgrupper av vĂ€xter och djur. Att man med den förenklade beskrivning DL gör Ă€ven fĂ„r det att stĂ€mma med evolutionsteorin, Ă€r en annan frĂ„ga. Men, evolutionister brukar sjĂ€lva skriva om att vissa proteiner Ă€r “mellanformer”, och de gör “utvecklingstrĂ€d” med olika varelser pĂ„ olika utvecklingsstadier i de trĂ€den - Ă€ven varelser som ser exakt likadana ut i dag som fossilen av samma varelser gör.

RÄd till Mats Molén

De genetiska exemplen pÄ gemensamt ursprung Àr otaliga och övervÀldigande. Molén skulle kunna berÀtta om allt icke-kodande DNA vi mÀnniskor delar med gorillor och schimpanser, dvs DNA som inte har nÄgon funktion och som dÀrför inte kan anses vara skapat för nÄgot visst ÀndamÄl. Det bara finns dÀr och Àr oerhört likt (98%!) mellan schimpanser och mÀnniskor vilket förklaras med sjÀlvklar logik av gemensamt ursprung.

DL har fel i allt det han skriver hĂ€r, vilket visas av mĂ€ngder av senare undersökningar publicerade i mĂ„nga vetenskapliga tidskrifter. Först diskuterar han som man gjorde pĂ„ 1800-talet - “det vi inte vet funktionen pĂ„ har ingen funktion”, och han hindrar dĂ€rmed vetenskapens fortskridande. Vi har nu funnit mĂ€ngder av funktioner i det “icke-kodande” DNA:t. Sedan nĂ€mner han inte att de jĂ€mförelser mn gjort pĂ„ 1990-talet mellan t ex mĂ€nniskor och apor var mycket förenklade - liknande förenklade jĂ€mförelser visar Ă€ven att vi “till ca 75% Ă€r nematoder” och “till ca 50% Ă€r bananer”. Det Ă€r mer ca 90-95% som vi liknar schimpanser - och detta Ă€r helt naturligt om vi frĂ„n början skapats som fler olika varelser/”grundtyper”. Om vi skall leva tillsammas pĂ„ samma planet, med liknande rörelsemönster och födointag etc mĂ„ste vi ha likheter.

Mer uppdaterad kritik som DL givit Är 2000 eller senare, samt svar till denna kritik, finns hÀr, och alla lÀnkar till debatten finns hÀr.

Även om Darwin aldrig hade levt, Ă€ven om paleontologin eller den jĂ€mförande antomin och embryologin aldrig hade funnits, sĂ„ skulle den molekylĂ€ra genetiken oundvikligen ha lett oss till slutsatsen att dagens levande organismer har ett gemensamt ursprung. Evolutionen Ă€r skriven pĂ„ nĂ€san pĂ„ oss – eller rĂ€ttare sagt i vĂ„ra gener.

MolekylÀrbiologin har i princip falsifierat evolutionsteorin, om jag nu inte skall ta i för mycke. Se VU, senaste upplagan.)

Dan Larhammar Àr professor i molekylÀr cellbiologi vid Uppsala universitet

Mats Molén Àr lÀrare i naturvetenskapliga Àmnen och geovetare.

<<Till startsidan